Såg att Astrid Lindgren skulle ha fyllt 100 år förra veckan, och att Svt sände en del program som handlade om hennes påverkan på världen. Astrid och jag har inte speciellt mycket gemensamt, men det finns en länk.
Jag hade den stora turen att göra min militärtjänstgöring på Gotland. Det var en enda stor fest; på sommaren när bikinibrudarna cyklade till stranden, sminkade vi oss gröna och sov under bar himmel med myggen. Det gick aldrig att slå upp tält i den förbannade kalkstenen, färjan tog 6 timmar (så man fick sova 4) och på vintern stängde 95% av Visby för säsongen och det blåste aldrig mindre än 25 sekundmeter.
Men förutom allt detta trevliga så spelades Pippi Långstrump in på ön och Villa Villerkulla låg precis utanför P18. Själva huset är flyttat till campingen utanför stan, men allt annat finns kvar. I alle'n där Lilla gubben travade ner med Pippi på ryggen har jag haft marchträning, jag har kikat ner i Sockerdricksträdet - det var tomt, och jag har tillagat Död Mans Finger på självaste grunden till Villa Villerkulla!
(Och för er som inte vet vad Död Mans Finger är, kommer här en kort resume': Det är en 30 år gammal prinskorv som simmar i lika gamla bönor, som någon gömde lägst inne i ett bergsrum för väldigt, väldigt länge sedan. När sedan Ryssen aldrig kom, kläckte någon den briljanta ide'n att utfodra detta till nya soldater, som inte törs annat än att äta...vad det nu är. Färgen, konsistensen och smaken har gett rätten sitt namn. Tillaga över spritkök, ljummet är alltid godast!)
Så, nu fick jag det sagt innan det blev väldigt inaktuellt.
/Ch
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar