2007-08-19

Väktarens faser

Låt mig berätta lite om vilka faser som jag gått igenom under den relativt korta tid jag jobbat som väktare.

I början är man ett vrak, sönderstressad av 2 miljoner nycklar och larmkoder, din arbetsplats är alla andras arbetsplats och dina enda vänner är ficklampan och com-radion. Efter ett litet tag är man dock helt säker på sina objekt, så länge allt ligger på normalläge (Såg ett klistermärke nånstans där det stod "Här vaktar jag, så länge inget händer").

Sedan är det dags för panik igen när då något händer, vad gör man när en kollega lånat en nyckel och inte lämnat tillbaka den, när man drar larm, eller blir inlarmad hos en kund eller då man hittar ett rum fullt med vatten eller en kille som sover över på sitt kontor? (Allt det plus massvis med annat "onormalt" har hänt mig på 2 somrar).

När man lärt sig att hantera sådana saker och skaffar sig tillräckligt med rutin blir man ganska självsäker och kan t.o.m åka på larm och hjälpa andra kollegor och ändå hinna med sina egna åtaganden. Vilken situation som uppstår så löser vi det på något sätt.

Så hände något som igår. Tänker inte dra mer än det som står på NT eller Wighsnews eftersom vi har tystnadsplikt, men en kollega överraskade och trängde in en kille som gjorde inbrott i ett hörn och han drog kniv, hotade och gjorde utfall mot honom. Det värsta var att de flesta väktare var upptagna på butiksstängningar och kom inte loss, det var en väldigt frustrerande känsla att höra att han behövde hjälp och då inte kunna göra något.

Så fort vi kunde rasade alla ner mot hamnen för att hitta fanstyget. Blev väldigt positivt överraskad av blåvitts insats, dom satte upp vägspärrar och petade upp en helikopter över området även om det var hundpatrullen som till slut hittade aset så dom kunde plocka in honom.

När värsta adrenalinet lagt sig har jag nog gått in i en ny fas. När man lärt sig att hantera alla normallägen och även tekniska/materiella onormaliteter så har man fortfarande ingen aning om hur människor kan reagera i trängde lägen. Hur många som är ute för att göra inbrott har inte någon form av verktyg med sig, det behöver ju inte vara kniv, en skruvmejsel i tinningen är ingen höjdare heller. 999 gånger av 1000 är ju väktaryrket att låsa, släcka och kolla att kaffebryggaren är avstängd, men ibland träffar man ju på folk som inte riktigt uppskattar vår insats. Vi är ju inte beväpnade med mer än ficklampa, jag kommer nog att se distriktet med lite andra ögon nu och försöka kartlägga riskerna...

/Ch

Inga kommentarer: