Utslagen

Tillbaka på banan igen efter en ganska massiv blacka på samtliga telecom-tjänster, vilket i detta fall betyder analog & digital Tv, telefonen och inte minst Internet. Hela fastigheten var utslagen men ingen felanmälde skiten, lustigt med friidrotts-Vm och allt.

Jag ringde en gång på tisdagen, då blev jag bortkopplad efter att ha pratat en stund med en noOb. Trode i min enfald att nån annan hade felanmält och släppte det för dagen. På kvällen var det 45 minuters kö, det lät lagom skojj på mobiltelefon. Ringde igen på onsdagen när inget hänt. Den killen ville inte ta i ärendet om jag inte kollade om mina grannar hade problem först. Alltså fick jag vänta tills grannarna vaknade innan jag kunde knacka dörr. När det visade sig att dom oxå hade problem ringde jag en gång till.

Hon gjorde då en felanmälan men var tydligen tvungen att fråga idiotfrågorna som "har du startat om modemet?" (vilket inte borde påverka Tv:n speciellt mycket, men visst, fine), och dessutom hotat med att "om det visar sig vara fel på din utrustning får du minsann betala utryckningen". Efter det fick jag springa runt i trappuppgången och kolla vad grannen under- över- och till höger om mig hette. (-"Sa du Gun-dar-sson?" "-Jaa, precis Gundarsson..." )

Frampå e-middan kom det dock en snubbe som tydligen kunde starta om vad-det-nu-är-dom-har-i-källaren, det tog 2 minuter. Det tog mig 45 minuter (minst) i telefon med Comhem, varav 38 minuter var: "Du kommer nu få ett antal alternativ upplästa". *suck*

/Ch

Hektisk helg

Hyfsat busy sedan sist, därav den dåliga uppdateringen.

Har till att börja med jobbat mitt sista pass. Då ska man visst bjuda på tårta...? Klabtar man sig får man bjuda på larmtårta eller bilkvaddartårta, sköter man sig bra får man ändå bjuda på tårta. Väktare gillar tårta helt enkelt. Fast det är ganska gott 05:38 med lite tårta till frukost måste jag erkänna. Nu drömmer jag mardrömmar om att jag kommer för sent till jobbet och får min mobiltelefon avstängd (???) av en rasande chef. Är man skadad eller?

Efter det bar det av till Highlake för årets kräftfiske under två kvällar. Det gick väldigt mycket över förväntan, bortåt en 200 stycken faktiskt vilket inte hänt i modern tid. Betet tog slut så vi var tvugna att fiska mört på lördagen för att kunna fiska på kvällen. Å då belv vi beskjutna med luftgevär, en rikoschett från en sommarstuga landade precis brevid båten.

På söndagen var det stableduty och även jag fick äran att hjälpa till, jag skurade taket (!) bland annat. En kort ritt därefter så hann ändå Lizette med att bli avkastad av en överlycklig Trocadero, från det håll jag stod från gjorde hon en väldigt snygg volt över skallen på honom och landade på baken, hoppas hon inte har för ont idag. Hann med att göra kantarellpaj på kvällen oxå, tog av misstag mjölk istället för grädde. Har inte provsmakat än.

Idag äre lite marktjänst, betala räkningar, fixa tvättid, ordna med namnskyltar till stallet och kolla på VM.

/Ch

Väktarens faser

Låt mig berätta lite om vilka faser som jag gått igenom under den relativt korta tid jag jobbat som väktare.

I början är man ett vrak, sönderstressad av 2 miljoner nycklar och larmkoder, din arbetsplats är alla andras arbetsplats och dina enda vänner är ficklampan och com-radion. Efter ett litet tag är man dock helt säker på sina objekt, så länge allt ligger på normalläge (Såg ett klistermärke nånstans där det stod "Här vaktar jag, så länge inget händer").

Sedan är det dags för panik igen när då något händer, vad gör man när en kollega lånat en nyckel och inte lämnat tillbaka den, när man drar larm, eller blir inlarmad hos en kund eller då man hittar ett rum fullt med vatten eller en kille som sover över på sitt kontor? (Allt det plus massvis med annat "onormalt" har hänt mig på 2 somrar).

När man lärt sig att hantera sådana saker och skaffar sig tillräckligt med rutin blir man ganska självsäker och kan t.o.m åka på larm och hjälpa andra kollegor och ändå hinna med sina egna åtaganden. Vilken situation som uppstår så löser vi det på något sätt.

Så hände något som igår. Tänker inte dra mer än det som står på NT eller Wighsnews eftersom vi har tystnadsplikt, men en kollega överraskade och trängde in en kille som gjorde inbrott i ett hörn och han drog kniv, hotade och gjorde utfall mot honom. Det värsta var att de flesta väktare var upptagna på butiksstängningar och kom inte loss, det var en väldigt frustrerande känsla att höra att han behövde hjälp och då inte kunna göra något.

Så fort vi kunde rasade alla ner mot hamnen för att hitta fanstyget. Blev väldigt positivt överraskad av blåvitts insats, dom satte upp vägspärrar och petade upp en helikopter över området även om det var hundpatrullen som till slut hittade aset så dom kunde plocka in honom.

När värsta adrenalinet lagt sig har jag nog gått in i en ny fas. När man lärt sig att hantera alla normallägen och även tekniska/materiella onormaliteter så har man fortfarande ingen aning om hur människor kan reagera i trängde lägen. Hur många som är ute för att göra inbrott har inte någon form av verktyg med sig, det behöver ju inte vara kniv, en skruvmejsel i tinningen är ingen höjdare heller. 999 gånger av 1000 är ju väktaryrket att låsa, släcka och kolla att kaffebryggaren är avstängd, men ibland träffar man ju på folk som inte riktigt uppskattar vår insats. Vi är ju inte beväpnade med mer än ficklampa, jag kommer nog att se distriktet med lite andra ögon nu och försöka kartlägga riskerna...

/Ch

Andreas 1982 - 2007

Andreas, Malins kusin avled i Tisdags.

Oavsett hur man vänder och vrider på det, kommer man alltid fram till att 24 år på jorden är alldeles för kort tid.

En tanke går ut till familj och vänner och vi hoppas att de lyckas finna kraft och styrka att ta sig igenom denna otroligt svåra tid.

För Andreas del hoppas vi att detta bara var det första steget mot något större och bättre.

Du är saknad Adde, vila i frid.

/Malin & Chrille

Hård helg

Mycket som hänt sedan sist. Till att börja med var det ju Augustifesten som jag naturligtvis jobbade på halva, men hann ändå med lite fyrverkerier och folkvimmel. Hade kräftskiva på fredagen (måste börja träna inför säsongen) och lite Wii-mästerskap i diverse på Lördagen. M, Jakob & Rebecca körde betydligt hårdare än jag: J var ute till 4-5 båda nätterna och M & R flög runt på stan ganska bra på lördagen, R lyckades dessutom fastna i hissen på vägen ut. Ok, jag kan ha haft pyttelite med det att göra, det är en annan historia...

Söndag i stallet, hällregn till att börja med men det slutade. Hittade ett halvkilo kantareller och jag skrittade en sväng på Chantelle. Det var... högt... fast väldigt roligt, hoppas det blir fler gånger.

Upp vid 9 igår, skriva ödestenta vid 14, jobba vid 1730. Var lite slut vid hemkomsten i morse faktiskt, då var det inte kul längre. Sen ringde banken i Vingåker vid 9, ska man skratta eller gråta? Ska bli "spännande" och se om jag kör av vägen inatt...

/Ch

Jorå, så att...

Lyckades slita mig lite från pluggningen. Det var inte någon hård och utdragen kamp. Igår badade vi för första gången sen midsommar, riktigt varmt faktiskt även om det alltid stretar emot lite i början.

I förrgår mötte vi en grävling! Han kom lallandes uppför en backe och mötte oss på krönet. Varken M, jag, Celine (hästen) eller grävlingen verkade liksom fatta vad det handlade om några sekunder, sedan lufsade han iväg igen. Ganska kul, grävlingar ses ju annars oftast platta i dikeskanten... M parkerade i garaget för första gången oxå, eloge till henne för DET stretar emot rejäljt. Hon tror att det kommer gratis bara hon får körkortet. Det tror inte jag.

Augustifesten med SM i musikfyrverkeri kickar igång ikväll. Jag jobbar *suck*.

/Ch

Quest for a quest

Så vare lördag igen. Vaknade med förkylning. Vet inte riktigt om det är "AC-sjukan" som brukar uppträda när det är varmt ute och man har -18 i bilen. Fast det lär det ju inte vara, det har ju inte varit varmt ute än... Raspig i halsen och lite snorig, inget allvarligt men lite störigt när man ska jobba (och annars oxå).

Har hunnit med ett litet äventyr idag med. Hittade en kille som ville sälja Zelda till Wii till betydligt mindre pengar än exempelvis OnOff. Han bodde i Linköping, närmare bestämt i Ryd. Jag hatar att åka bil i Linköping, jag blir inte klok på stan. Och i Ryd har jag bara varit fyllehämtare en gång mitt i natten för 4 år sedan, så jag kände mig inte helt säker och undrade hur i helsike jag skulle hitta dit och framförallt hitta honom mitt i Ryds centrum.

Förberedde mig noga, skrev ut kartor och gjorde research åkte ut i god tid för att verkligen hinna i tid med tid för att leta. Å så står han bara där rätt upp och ner när man kommer. Blev inte ett dugg spännande. Känns nästan lite snopet att åka 35 minuter för "Hej. Jodå. Ok. Fint. Hejdå" å sen tillbaka igen. Får väl trösta mig med lite Zelda då, allt för att slippa plugga...

/Ch

Djur och natur

En bra sak med att jobba natt är att man får se saker som man annars inte gör så ofta. Ok, det är ju inte alltid man får se så trevliga saker: folk som med nöd och näppe kravlar sig hem väldigt tidigt, skadegörelse eller sopletare tillhör väl inte de vackraste vyerna precis. Näe, jag tänker mer på djur och natur som man får se tidigt på morgonen. Soluppgång över Bråviken t.ex. är det inte många som ser 03:30 men det är väldigt vackert en fin morgon. Det är helt klart värt det och man önskar man hade sin flickvän och en frukostkorg med sig vid dom tillfällena, men så lär det aldrig bli. Hon är grymt morgontrött....

Djurlivet är inte så exotiskt, det är mest tonvis med harar som finns precis överallt, även mitt inne i stan. Träffade på en självmordsbenägen rackare ute på Ingelsta. Lyckades "fånga" den på en bro över E4:an, stackarn fick panik när det inte fanns nånstans att ta vägen och gick fram till ena kanten och tittade ner. Det såg ut som den faktiskt övervägde att hoppa 10 meter ner på motorvägen, men ändrade sig i sista stund.

Men jag fick se nå't sist som var ganska unikt. På kvällen såg jag två små rävungar en kort stund. Fortfarande så små att de var svarta för att döljas bättre och väldigt söta. Senare fram på morgonen gick jag runt hörnet på en lokal och stod helt plötsligt 5 meter ifrån morsan. Hon blev precis lika förvånad som jag och jag hörde hur hon drog in en flämtning innan den röda svansen för iväg mot skogsdungen. Så nära har jag aldrig varit och lär knappast bli det igen, känns rätt bra att få ha varit med om det en gång i allafall.

/Ch

Tidsfälla

Sitter här 01:55, pigg som bara satan och modembloggar i sängen. Har gnällt förut, men det här är det stora dilemmat med att jobba natt, man hamnar på sniskan rent tidsmässigt. M är i Götet och hälsar på Britta, alltså fanns det ingenting hårdplanerat och jag kunde sova ut ordentligt. Det gjorde jag, sov till 16, då brorsan ringde och undrade om jag inte skulle komma till Högsjö snart.

Problemet är bara att alla andra sover, medan jag sitter och funderar på vad fasen jag ska hitta på. Har redan sett tre filmer ikväll så det känns lite passe´... Man kan ju alltid filosofiera lite om tiden, eftersom den satt mig i skiten ikväll, här kommer nånting som jag faktiskt inte tänkt på förut. Jag läste i det i Teknikmagasinet av alla ställen, men man fick sig en liten funderare, here goes:

"Det går inte att leva i nuet"

Tiden är ett relativt begrepp som vi människor delar upp i två delar, dåtid och framtid. Nutid blir då skärningspunkten mellan dessa två och begränsas enbart av upplösningen på de instrument som mäter tiden. Alltså: om våra klockor/hjärnor bara kunde registrera att ett dygn hade passerat skulle "nutid" vara 24 timmar. Men eftersom vi delade upp dygnet i timmar, minuter och sekunder ökar upplösningen och nutiden blir allt mindre. Med dagens klockor där tidsflödet kan bestämmas utifrån atomers rörelser med otrolig exakthet blir det inte mycket kvar av nutiden...

Naturligtvis lever vi i nuet hela tiden, men det går så fort att vi aldrig hinner uppfatta det, förrän det redan har hänt, så då kan man ju undra var vi egentligen befinner oss? I konstant dåtid eller hur blir det egentligen? Hoppas att ni inte eller kan sova nu ;)

/Ch