Min regnbåge (som inte ens var min)

Nej, det händer faktiskt inte asamycket ballt i mitt liv just nu, därför blir det lite glest med inlägg här.

I helgen var vi iaf. hemma och fiskade. Malin drog ihop hela släkten på pappas sida och fick oss att fiska regnbågsforell och öring på söndagen. Helt ljuvligt väder, bara något blåsigt, när alla 9 drog iväg djupt in i skogen. Lustigt nog var det bara M och Annas Antonnen som drog upp nå't, Patrik innan han hunnit ur båten och M strax därefter. Efter det, inte ett hugg. Men vad gjorde väl det när vi grillade korv och sov middag (!) på berghällarna i solen.

Sen till nästa problem. Vad gör man med 1,5 kg regnbåge? Tja, äter upp den fort som f*n, men hur? Vi fick lite goda (och varierande tips) från lite olika håll och kanter, och panik-bjöd in Liz och Nicke med ungefär 16 timmars varsel. Dom såg lite misstänksamma ut när firren kom ut ur ugnen, men det vände fort, för jänklars vad gott det blev. Tyckte samtliga, M hade faktiskt överträffat sig själv där. Måste göras om, synd bara att det ligger is på sjön nästa helg som är ledig för oss...

Annars då? Jobb och stall, typ. I kväll hände nå't jag inte varit med om dock. Celine brukar alltid vara lite kelig när man tar in hennne. Men idag var hon endera väldigt tillgiven eller också drogad, för efter lite kliande stod jag med ryggen mot boxdörren och tittade på M & Chantis. Då lägger hästrackarn hela huvudet på min axel (ganska heavvy) och när jag, aningen snopen, försiktigt kikar åt hennes håll så blundar hon! Å där står jag med en jätteskalle på axeln och fattar ingenting - bra länge, innan vi var tvugna att gå ut. Fast egentligen hade jag hellre stått kvar där måste jag säga...

/Ch