Min midsommar

Midsommar gick lugnt och städat till (nåja), inga större incidenter. (Jag hann dock få det påpekat på da'n för att mina rubriker inte alltid är så klara kontra innehållet här på bloggen, så jag ska försöka sluta med metonymer framöver. Det verkar faktiskt vara fler än jag som faktiskt läser det här skrotet...). Lite värt att påpeka är att M för första gången var fyllechaffis åt mig da'n innan midsommar. Hon har inte haft kortet så länge så det har alltid blivit jag som kört helt enkelt. Men efter att ha hackat upp hela paddocken i en vildsint jakt efter ogräs, fick vi middag med vin i stallet (ja, strax utanför då), och det tog ganska bra fart i lilla uttorkade mig, så jag var tydligen.. fnittrig.. på vägen hem.

Igen då, midsommar gick lugnt till väga, inget höjdarväder som vanligt och vi tillbringade kvällen i katrineholm i glada vänners lag, men en hund och en katt som hatade varann så det blev lite underhållning oxå. Var tvungen att ta det lite piano eftersom jag skulle jobba inatt och jag inte ville ha en sån där 2-dagars-smälla som ibland kan infinna sig runt midsommarhelgen.

Och jobba gjorde jag, fy satan vikken åskstorm som drog in över Npg inatt! Himlen var konstant upplyst och det vräkte ner med regn. Vi brukar alltid ha problem med åska, stor orsak till många larm, men vi klarade oss på nå't lustigt vis väldigt bra inatt. En annan fördel är att de flesta människor stannar inne, så det var väldigt lugnt. Eller oxå var det så att man inte såg nån i det sabla regnet, så kan det ha varit...

Men en...kille.... såg jag igår. Kommer nån ihåg ärketönten Günther som hade en "hit" för ett par år sedan? Trodde ju det var en överdriven parodi, men jag träffade en tysk lastbilschaffis som såg ut enligt följande, och jag varken överdriver eller ljuger:

Värsta hockeyfrillan, metalltärningar i en lång kedja från ett öra, cirkelrunda solglasögon ute på näsan, trasiga jeans och som grädde på moset; bar överkropp och en skinnväst på det.
Fy Fan. Vad pysslar tyskarna med egentligen?

Måsta bara kasta in att vi av på självplock av jordgubbar igår. Jag var lite rädd att släppa loss min jordgubbsgrävlingssambo i landet, hon käkar alltså grön kart om det inte finns någe annat. Men sist vi var iväg, för 2 år sedan, blev hon så besviken på sorten att hon surade ihop totalt och dom gubbarna har mest varit drink-isbitar. Men nytt år och nytt ställe, nu gick det bättre och hon var faktiskt riktigt duktig på att plocka, så en stor tallrik med cred, socker och mjölk till M!

/Ch