Det var ganska jobbigt, men helt klart värt att dra upp till stockholm, gå på China och åka hem igen. Karl var helt jäkla galen men även "förbandet" med 2 svenska och 1 amerikansk ståuppare, Flip Schultz tror jag han hette, var bra. Vädret var sämsta tänkbara och eftersom vi skulle parkera under gallerian, jag inte vet ett skit om innerstadens vägnät och man såg 10 meter framför sig var det en jäkla tur att jag hade kartläsare med mig, hade hamnat i Säffle annars. Hemma vid 03, men som sagt, det var det värt.
Nu ligger jag här i sängen brevid min blinda sambo. Hon har genomfört sin LASEC-behandling idag i Linköping och mår helt ärligt inget vidare. Det gör tydligen väldigt ont till att börja med, så vi kör bedövande ögondroppar en gång i halvtimmen. Dessutom är hon grymt ljuskänslig (ligger med solbrillor och keps i en nerdraget sovrum kl. 1815!!!) och stundtals illamående av medicinen, så det är svårt att äta och gjöra nånting egentligen eftersom hon knappt kan öppna ögonen.
Förhoppningsvis är allt det här betydligt bättre i morgon och med lite tur kan man redan då se förändringen, jag hoppas bara att hon kan sova i natt...
/Ch
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar