Hantverkarmorden i Nordantill (Baserat på en sann historia)

Förra dygnet var "one of these days" som dom säger.

Kom till jobbet där dagskiftet lyckats trycka in hela sidan på bilen (upp till fönstret alltså) via en s.k. "Betongsugga" som mer måste ha varit ett vildsvin eftersom det var en jävla smäll.

Senare fick jag skäll av en nOob på våran ledningscentral när jag skulle ha hjälp. Hon har precis börjat och tyckte att jag skulle "sluta prata Grekiska och säga så man fattar". Ok, fine, men det är hennes jobb att serva oss och snarare "fatta som man pratar" och istället för att läxa upp mig, bara göra som jag sa eftersom personalen ville gå hem. Blir galen på sånt.

I slutet av passet lyckades min elektroniska rapportering försvinna ut i ingenstans. Det betyder att alla mina meddelanden till kunder om saker jag sett och åtgärdat försvann tillsammans med mina bevis för att jag faktiskt gjort något alls under hela natten. Askul.

Gick och lade mig vid 6, glad att den hemska dagen var över. Fel. 08:30 skulle badrummet våningen under totalrenoveras. Det betydde borrningar i betongen HELA förmiddagen, av den typen som inte ens öronproppar rår på. En puss till M som ringde runt till Lundbergs och lite varstans och dessutom gick ner och sa till dom. En kastrering med slö skridsko till hantverkarna som sket totalt i det.

Dom kunde ju ha väntat til efter lunch iaf, speciellt som dom var klara tills dess, eller åtminstone sätta upp en lapp?! 14 hade jag klipptid och efter det rullade vi in hö i stallet, jag åkte direkt till jobbet efter det. Summa: 3 timmars "sömn". Jag drömde helt ärligt om att gå ner och strypa dom borrande asen. Så här 24 timmar senare känns det lite, men inte mycket, bättre. Så fort M och Zigge vaknat (dom snarkar i kapp här) ska vi försöka göra någe av den här dagen, vet inte riktigt vad än.

/Ch