Min lilla trojan

Mhmm, sitter mest och väntar på att virusprogrammet ska återupptäcka min lilla trojan som jag har bråkat med i x*y timmar nu... So far so good, men jag vet inte riktigt vad som är värst, sitta och vänta på att det lilla aset ska visa sig, eller sitta och vänta på en omformatering/installation/iordningställning som tar sisådär en 3-4 dagar. För alla er som tycker datorer är svårt - det är det inte. Man måste bara vara helvetes bra på att göra ingenting 98% av tiden. (Ungefär som stationärväktare då...). Satt uppe till strax innan 02 i morse och väntade på 3 olika virusprogram som scannade, än så länge ser det hoppfullt ut dock, men man vet aldrig när man satt i nätverkssladden.

Lite brightare IT-nyheter då, jag skulle lätt få Taiwanesiskt visum efter insatsen igår. Cicci snubblade in i DVD-Rom:en när den var ute, så släden ("mugghållaren" på kontoriska) hamnade snett och ville inte gå vare sig ut eller in. Oddsen för att den skulle funka efter det var ganska slimma. Väldigt många problem uppstod. 1) Få ut den - HP bygger inte gott om plats i datorerna, fick lyfta ut nätaggregatet för att få loss den (=Big deal).
2) Skulle en ersättnings DVD passa en märkesdator? Det visade sig vara en Samsung eller nå't, så troligen. 3) Öppna läsaren. Feta varningstexter + att det är en optisk enhet som är väldigt känslig för damm och smuts, (Jobbade i stallkläderna) - nja det kändes inte bra.

Men... efter nån timme hade jag både micklat isär den, micklat ihop den fel, micklat isär den igen, satt ihop den rätt, installerat och provkört. Och det funkade! Helt otroligt, fast jag förkortade nog livslängden med sisådär 10 år...

När vi ändå är därute, kan jag berätta om en liten utflykt vi var på. En sägen berättade om en ny stig som skulle innebära en ny rid-runda. Problemet var att bara halva sängen - körvägen - var känd, resten av stigen visste ingen var den låg, bara var man på ett ungefär skulle komma ut. Ingen... utom Trocadero så klart. Så vi bestämde oss för att prova, i vilket fall som helst skulle vi få en tur på en körväg vi inte testat. Beväpnade med en snabb blick på Eniro och min GPS gav vi oss ut, tog en fixpunkt på det ställe vi skulle komma ut på (så vi hade nånting att gå på) och satte igång.

Allt gick toppen förutom att det var svårt att veta om Troccis ville visa vägen eller bara hittade en mumsig tuva. Vi drev på tills vägen tog slut - sen tvärstopp. Jag hittade nåt som eventuellt skulle kunna vara en stig, vi gick 100 meter kanske, men sen tog den stigen slut och dessutom tröttnade hästen och stannade. Jaha, bara att gå hem då tänkte vi och vände. Men då jäklar kom stigfinnaren igång och började trava, tog av åt helt fel håll, vilket efter några meter visade sig vara helt rätt håll, och sedan löpte på ganska ordentligt. Det var inte nån lätt terräng, tallskog med bergshällar och nivåskillnader på 75 cm ibland, men Trocadero travade och hoppade fram, M höll bara i sig, och jag sprang efter med gps:en i den mån jag hann för att kolla så vi inte var på väg åt heslkotta. Men inte då, inte nog med att vi kom fram nånstans, vi kom rätt dessutom! Ganska fantastiskt att hästar kan hitta vägen sådär, han har ju inte varit där på bra jäkla länge...

Jaha, nu kom den lilla saten fram. Min lilla kompis PSW.OnlineGamer_r.AE som antagligen snor mina lösenord. Right, det blir nog ett tag till nästa gång för här ska formateras...

/Ch